anotherordinarygirl

Men tänk om.. bara om.. jag faktiskt lyssnar på mig själv i detta. Den dåliga sidan är inbjudande.

Jag njuter av detta även om jag finner det jobbigt. 

Jag förnekar i person att detta är självförvållande. Men i själva verket är det nog de. Och jag vill göra det. Inte vill som att jag vill ha en ätstörning. Men för nu, så är detta ett snabbt och effektivt alternativ för mig att gå ner i vikt.. o kanske blir snygg.

Visst är jag rädd för att folk ska höra mig o veta vad jag håller på med. Men jag vill nog inte förneka att jag gör det för mig. Även om det inte var därför det eskalerade till en början. Det hela är pga min kropp som har något funktionsfel.  Men jag är inte arg. Nästan stolt faktiskt. Inte över vad jag gör med min kropp men vad jag gör för den. 

Jag känner mig lättare i vardagen. Inget som tynger mig, 

Känner mig äcklad av att veta att jag har mat i magen i längre tid.. 

men jag tar tag i det på mitt egna sätt, jag äter ju ändå! Jag äter bara mindre om jag inte lyckas vara i närheten av en ljudtät toa..