anotherordinarygirl

den händer.. det händer verkligen..

jag kommer att få vittna min andra förälder gifta om sig.
jag vet inte hur mycket glädje tårar jag ska gråta för att jag är glad för deras skull att de äntligen funnit någon som gör dom lycklig.

samtidigt kommer dessa dummar tankar.
hur jag avvundas er med föräldrar som klarade det. klarade att stanna tillsammans.
Och mina tankarna går tillbaka med de alldeles för få minnena med dom tillsammans med mig och min bror.
Tankarna flödar till funderingarna..
vad skulle ha hänt om de fortsatta vara tillsammans?
och då menar jag om de fortfarande var kära i varandra.
skulle jag ha en annan syn på världen?
skulle min bror ha börjat slå mig eller inte?
skulle mitt liv vara simplare med mindre telefon samtal?

skulle jag själv varit lyckligare fast ovetande om det?

Det är frågor jag aldrig kommer någonsin få reda på.

bara uäk!
blir trött som fan...