anotherordinarygirl

Vad kan jag svara mer än att jag är okej?

Ja jag är helt förstörd inuti, men jag har ingen konkret anledning.

 

Om du frågar mig, hur jag mår? 

Vad kan jag säga mer än okej, jag har ingen orsak till varför jag mår som jag gör.

DET som orsakar mina känslor är min tillgång av hormoner.

Men hur ska jag svara när jag inte ens vill erkänna för mig själv hur jag mår. 

Jag vill INTE känna såhär, Jag vill inte tänka de där tankarna. 

Jag vill inte må dåligt. 

 

Men, jag mår hellre psykiskt dåligt är fysiskt?

Är det sjukt?

 

Jag väljer att hellre hamna i flera deprissiva lägen av ingen orsak, 

framför att behöva ha en extreem, spikande, piskande, vispande, huggande smärta med svimmnings anfall, illamående och kräkningar, synbortfall, feberfrossa, obalans i min tarmflora, etc. Listan är kanske inte super lång, men det är tillräckligt med anledningar för mig att säga stopp.

 

Det finns såklart fördelar att veta att man faktiskt har en sjukdom. Man kan ju då ta tag i de anledningar  och orsaker till varför kroppen ballat ur total i tidigare lägen. 

Det har sina följder av priser. Men det är det värt i slutändan.

 

Jag önskar väl att jag hade de "så lätt" som jag hade innan, med att inte bry sig om något mer än att man var allergisk mot pencillin. 

Att bokstavligen INGET var fel på en så man kunde göra precis vad man ville.

Den enda nackdelen jag hade då var att jag var sjuk 1-2veckor i månaden.. 

 

I puberteten gick jag ifrån att vara tjejen som iprincip ALDRIG var sjuk mer än kanske 3 gånger om året till att vara sjuk varje gång jag fick min oregelbundna mens.

Och det var inte bara en till två dagar i veckan, det var allt ifrån 3-5 dagar beroende på om jag trodde livmodern skulle vara snäll mot mig eller inte.

 

Att jag i dagens läge går på sjuka mängder av hormoner är "något jag helt enkelt får räkna med" Enligt min endometrios läkare så är ett hormon fritt alternativ, INGET ALTERNATIV. Jag kommer inte kunna välja ett smärtfritt och hormonfritt liv tillsammans. 

Jag måste välja antingen eller.

Så i detta läget har jag

Hormon spiral + P-piller = för att lyckas bli av med mensen.

Men smärtan slutar inte för det. Det tar ÅR för livmodern att vänja sig vid spiralen korrekt, och innan dess så måste jag leva med en mindre smärta i alla fall, vid ägglossnings perioder.

Detta förvärrar även saker i privatlivet.

Min kropp i sig Omvandlar olika saker jag äter till antingen smärtstärkande, eller extra östrogen ( dvs hormoner) m.m.

 

Jag menar inte att klaga, jag är faktiskt glad ändå över att jag slipper den där smärtan i nuläget. Dock känner jag att det kan vara bra för andra att förstå. Det är såhär jag, en av många med endometrios, har det.