hur kommer det sig?
att när jag väl har användning av de jag vet om tröstande och omvårdnad, alltså jag menar, jag vet ju så mycket om det! så varför när de väl kommer till kritan, så går de inte...
jag får total black out, panik, helt väck från omvärlden...
jag hatar när de blir awkward, men vid sådana tillfällen, blir jag de..
jag försvinner och när jag är på landningsbanan så vet jag inte vart jag ska ta vägen utan att folk ska tro att jag är rädd eller så..
det funkar inte i min natur...
när de blir utbrott, när de är ett barn som skriker, när någon just ropar mitt namn, när någon bara är allmänt sur...
det går inte i min hjärna,
för jag försöker så mycket i mitt sinne att koppla ihop vad denne sak/person tänker, känner och vad som kan göra den glad.. det är då allt försvinner och jag försvinner ner i min eviga tystnads ton...
jag har försökt men vet inte hur jag ska i sånna lägen få tillbaka min hjärna som springer i väg i full galopp....
Men men allt brukar ju ändå lösa sig på något sätt, Life goes on, just stay real and you MUST LOVE LIFE! <3
jag får total black out, panik, helt väck från omvärlden...
jag hatar när de blir awkward, men vid sådana tillfällen, blir jag de..
jag försvinner och när jag är på landningsbanan så vet jag inte vart jag ska ta vägen utan att folk ska tro att jag är rädd eller så..
det funkar inte i min natur...
när de blir utbrott, när de är ett barn som skriker, när någon just ropar mitt namn, när någon bara är allmänt sur...
det går inte i min hjärna,
för jag försöker så mycket i mitt sinne att koppla ihop vad denne sak/person tänker, känner och vad som kan göra den glad.. det är då allt försvinner och jag försvinner ner i min eviga tystnads ton...
jag har försökt men vet inte hur jag ska i sånna lägen få tillbaka min hjärna som springer i väg i full galopp....
Men men allt brukar ju ändå lösa sig på något sätt, Life goes on, just stay real and you MUST LOVE LIFE! <3
Kommentarer
Trackback
