anotherordinarygirl

Jag fortsätter min tur igenom livet finner alla olika människor,  en del äkta och andra falska, men något jag inte kunnat undgå är att de finns de människor man inte kan förlita sig på då dom till 80% av tiden visar sin falska sida som äkta och den äkta som falsk...
men alla har olika nivåer,
alla har olika system
alla har olika tänkesätt
vissa vill tänka logiskt
andra vill tänka enkelt,
och så finns de dom som vill tänka fritt
Det finns öppen sinnade, varav alla är olika öppna.
Vissa kan tala rätt ut, andra gömmer sig
visst en o samma person van tala öppet OCH gömma sig.
men det finns även här olika nivåer.
det är som att nivåerna ligget på två linor där man medvetet eller omedvetet väljer hur de ska hanteras
ex.

<1------------------10>

Öppenhet

<1------------------10>

Blygsamhet

: Välj ut vart du vill ha din grad på dina linjer, du kan bara vara mer av en slag och mindre av de andra eller som mest 5/5, 1 är minst , 10 är högst. Tänker du vara blygare, eller mera öppen, eller tänker du vara mera öppen än blyg. eller kanske lika mycket av båda?:

Men sen finns de även så att de finns de som visar sig som öppen o snäll, men egentligen är extremt egoscentrisk och sur.. eller så visar de sig som väldigt sura och blyga men är egentligen riktigt snälla och öppna..

I ALLA FALL...

så känner jag att, jag stöter på alla dessa människor.

Jag försöker se och tänka ut hur de flesta verkar vara. men jag har ett problem..

Jag vet inte hur/vem/vad jag är.?

jag vet att jag är öppen med ändå så gömmer jag mig själv,

Jag vet att jag är glad men ändå så är jag ledsen

Jag vet att jag alltid kommer o lyssna men ändå så lyssnar ingen tillbaka..

(jovisst ni lyssnar, lyssnar bra, men jag får aldrig.. ALDRIG gå All In, utan att bli avbruten eller att ni inte orkar mer... och ja jag kan vara en gnäll kärring.. men jag gnäller bara för att ingen tar mig seriöst. )

När är det min tur?

När ska jag få prata 100% ut?

När ska jag få reda vem jag är?

När ska jag få kunna veta hur jag är?

Vad jag är till för?

varför jag existerar?

VARFÖR JAG ENS ÄR KVAR?........

okej, jag har mina anledningar, men jag , jag viker för det inre trycket.. hur mycket mer ska jag få stå ut? jag trivs, Trivs skönt som fan med hur livet är!! <3

men alla psykiskt sjuka tankar som sker i min skalle gör att jag far illa.. jag trycker ner mig själv för var jävla sekund utan att vela göra det frivilligt....

det är som om någon vill mig illa.. någon vill att jag ska må dåligt? OM det är så , sure, let them do whatever they want.. men jag tänker ändå stå på mina ben. Jag har gjort det så länge varför ge sig nu?

Jag håller bara tummarna för att min hjärna och jag klarar oss igenom dessa hemska tankar...