anotherordinarygirl

det är skönt, ok, lugnt, och ibland lite långtråkigt men funkar bra. och nyttigt faktiskt.

då jag har en pojkvän som jag älskar mest av allt och som jag vet älskar mig tillbaka, så umgås vi väldigt mycket. men då är det oxå väldigt skönt för mig som i stort sätt hela mitt liv fått leva hemma ensam på mitt rum i alla lägen så är det bara bra för mig att långsamt köra prossesen till att bli "social"

Visst fan kan jag vara social. men det är svårt..

i skolan är det ok, för där finns det inte ett enskillt rum jag kan gömma mig i, och så måste jag hålla mig med klassen ^^

men är jag i ett hem, och det är folk. jag är sådan ensamvarg då så jag sitter i rummet för att, jag vet inte "skydda" mig? jag försöker iaf få bort denna vara att springa ifrån folkmassor. 

det går, men det är svårt...

aja processen pågår ännu :P <3