anotherordinarygirl

allmänt depp... igen...
det är sjukt! det är verkligen som om man kan bli beroende av depprition, eller vad fasen de heter...
om dagarna är man ju såklart glad, med vännerna o så, men det är som först när jag är ensam som de blir svårast att ha ett leende framme...
har lixom allt o ingenting att vara depp över!!! fattar inget..
kanske min moster har rätt, jag kanske borde fundera mera på mig själv ist för attt ta hand om alla andra runt om mig, jag tycker om att vara snäll o hjälpsam, men det känns som om det inte tjärnar något till.. mår dåligt av att se andra mår dåligt, och bli glad om dom blir glada, men ensam var jag oftast alltid glad, vart den glädjen tog vägen vet jag inte, deppritionen har ju bara växt de senaste åren... måste jag t psykolog eller? är ja sjuk som tror de e såhär....
fan vet inget längre, knappt ens vem jag själv är.
hoppas jag finner mig själv, mitt riktiga jag.. för det verkar just nu så långt långt bort..
XOXO Another Ordinary Girl